KRAV:s regler för fiske
KRAV:s regler för fiske omfattar alla delar av kedjan från fartyget och fiskemetoderna till förädlingen och detaljhandeln. Spårbarheten löper som en röd tråd genom reglerna. Det är den som gör att konsumenten i slutänden kan veta varifrån fisken kommer och att den har fiskats, hanterats och förädlats enligt KRAV:s regler.
Spårbarheten märks tydligast
i reglerna om fiskefartyget,
fiskemetoderna samt landning
och förädling. Spårbarheten med
strikta rutiner för hur aktörerna ska
märka, sortera och dokumentera
sina produkter lägger grunden
för konsumenternas förtroende
för KRAV-märket. Men reglerna
innehåller också regler för hur
KRAV själva och de behöriga
certifieringsorganen ska arbeta för
att säkerställa sitt oberoende och en
hög kvalitet i arbetet. Dessa regler
är också en viktig del i att bygga
förtroendet för KRAV-märkningen.
Reglerna behandlar också hur det
går till att godkänna ett bestånd för
KRAV-certifierat fiske. Ett bestånd
är en avgränsningsbar grupp av
fiskar av samma art som har ett
gemensamt fortplantningsområde.
KRAV bedömer då beståndet
utifrån beståndets storlek, fiskets
omfattning, redskap och metoder,
fiskens förmåga att reproducera sig
och risken för att fisken innehåller
skadliga miljöföroreningar.
Reglerna om fiskefartyget och
fiskemetoderna handlar till
exempel om vilken utrustning
som är tillåten och vilka rutiner
och vilken dokumentation som
krävs för att kunna uppfylla kraven
på spårbarhet. Reglerna om
fiskemetoderna fokuserar också på
att undvika spökfiske, det vill säga
att förlorade fiskeredskap fortsätter
att fånga och döda under lång tid
därför att de är tillverkade av nästan
oförstörbara material. Dessutom
behandlar reglerna frågan om att
undvika att man fångar djur som
man inte vill fånga, både däggdjur
och fåglar men även fiskar – så
kallad bifångst.

